Tankar kring faneden

Under februari månad har över 10 000 beväringar svurit faned runt om i landet. Den återkommande diskussionen om ed och högtidlig försäkran väcks till liv då rekryterna blir jägare. Hur ser vårt lands reservister på den ed de engång svurit?

Det finns många minnen från edgångarna genom tiderna. Från Nylands brigads faneder kan vi höra reservister berätta om den på säkert lika många sätt som det funnits beväringar som svurit eden. Det har varit regnigt, kallt och varmt. Någon har svimmat i ledet. Under våren 1996 var det några rekryter som var intagna på sjukhuset. Det finns minnen av att stå i pyjamas och svära eden vid sin säng. Kanske inte så högtidligt men minnesvärt. År 1981 minns en reservist att de var en fin ceremoni i Ekenäs kyrka men det som uppskattats senare var Mannerheims självbiografi som den färska jägaren fick i gåva. Senare fick samma reservist bevittna en annan faned på samma ställe.

Många minnen är förknippade med stunden efter själva faneden, besöken av familjen. Att få visa hur fint sängen är bäddad och hur stugan ser ut, kanske äta en munk tillsammans i soldathemmet. Reaktionen på vad man just gjort kommer ofta inte med detsamma. En reservist berättar att: Vår US ropade någonting i stil med ”se nu till att stugorna är i skick före föräldrarna kommer in och snabbt ska de gå, ni är jägare nu!” Då slog det mig första gången att mullitiden var förbi.

För en del kommer insikten om att eden man svär är något stort föst senare i livet. År 1996 fanns det en rekryt som blev jägare men inte i situationen kunde ta till sig innebörden av situationen. Men långt senare efter reflektioner konstaterar denna reservist att han nu med säkerhet kan intyga att han vill vara en del av landets försvar.

Det är någonting stort att lova att försvara sitt land. Det är någonting stort att svära vid någonting som är utöver vår egen makt, någonting man måste ta ställning till i ett relativt tidigt skede av livet.  Under faneden lämnar beväringen rekryttiden bakom sig och ett nytt jag som jägare tar vid. Faneden är en fin tradition, en övergångsrit. En övergång till att vara en människa som tar ansvar för andra människor inte bara i krigstid utan också varje dag under fred.  För under faneden lovar man att följa Finlands lag, att vara lojal mot sitt land. Faneden knyter alla de som genom åren svurit eden samman, vi är en ett folk som står på samma sida.